17 mars 2014

Ångestrum

Tänk vad det är märkligt vad vissa sammanhang gör med oss. Jag, som är van att stå på scen och uttrycka mig och som aldrig annars är blyg, blir alltid osäker så snart jag stiger in i direktionsrummet på Handels.

I dag skulle jag göra en dragning för ledningsgruppen. Jag var väl förberedd, hade sovit gott, repeterat dragningen, skickat ut material i förväg och till och med kört en "Loving Kindness Meditation" precis innan jag gick in.

Ändå gick det åt skogen. Jag tappade min vanliga energi, jag blev nervös och sa fel, jag stammade och stakade mig, blev torr i munnen och osäker.

Vad beror det på?

Är det minnen från hur fruktansvärt det var att sitta i ledningsgruppen? Jag satt ju där i tre år och led vartenda möte. Nu får jag ångest enbart av att kliva in i rummet. Är det kulturen eller kanske rummet som sådant?

Eller allt från början till slut? Jag fick i höstas frågan om jag kunde samla en grupp och komma med förslag om hur vi skulle kunna lösa vår genusproblematik på Handels. Att det handlade om genus var säkert första felet.

Nästa problem var att jag inte kunde utföra uppgiften på arbetstid. Alltså blev det oavlönat jobb, som jag skötte ideellt på kvällar och lov. Det gjorde mig avigt inställd och sur.

I dag, när jag skulle presentera, fick jag slutligen sitta och vänta säkert en halvtimme på att få komma in och sedan möttes jag av den där dåliga energin som alltid finns på våra ledningsgruppsmöten - och säkert också hos mig själv.

Alla fel, med andra ord.

Skit detsamma. Nu är det i alla fall över.