11 mars 2014

Hemska betyg

Det är avskyvärt att sätta betyg. Det strider helt mot den jag är och vill vara, helt emot min livsfilosofi, där jag försöker låta bli att bedöma andra.

Jag tror generellt att kvinnor har svårare att sätta betyg, i alla fall på Handels. Medan mina manliga kollegor (jag har enbart sådana i undervisningen) rycker på axlarna och klämmer ur sig en bokstav, ligger jag sömnlös på nätterna. Och jag vet att många av kvinnorna på skolan gör detsamma.

Dessutom blir våra betyg förstås mer ifrågasatta. Vi talar inte högt om det, men det finns också ett kvinnohat på Handels. Jag har mött det många gånger, även om majoriteten förstås inte är sådana. Tvärtom är de flesta av studenterna riktiga gullungar!

I går var en intensiv dag. Mina masterstudenter fick betyg på en uppgift och var alltifrån rasande till lyckliga. Så fort jag steg ut i Atriet, strömmade dem emot mig. Samtidigt la mina kandidatstudenter fram sina uppsatser - och hade samma reaktion. Några sken i kapp med solen, andra var besvikna, ledsna och ibland arga.

Jag ska erkänna att jag har svårt att ta det. Jag blir helt slut efter en sådan dag! Som HSP lider jag så fruktansvärt när de blir ledsna. Det gör så himla ont! Jag vill ju att alla mina studenter ska växa!

Ändå kan jag förstås konstatera att 1) det kommer att gå över och 2) jag kommer att glömma det. Att ge betyg är ungefär som att föda barn; man glömmer hur ont det gör. Och resten av undervisningen är ju så fantastiskt rolig, att man får leva med detta hemska moment!